Den här guiden är en översikt, inte en fullständig historia. Den följer de stora linjerna i hur den kristna tron har spridits och hur missionen har förändrats, med extra uppmärksamhet på Sverige. Där det finns en längre text här på sajten länkar jag till den.
De första århundradena
Kristendomen började som en rörelse bland judar i Jerusalem och Galileen. Inom några decennier hade den spridits till städer runt östra Medelhavet. Apostlagärningarna i Nya testamentet berättar om Paulus resor genom Mindre Asien och Grekland till Rom, och hans brev till församlingarna är de äldsta kristna texter vi har.
Spridningen skedde längs handelsvägarna och ofta genom vanliga människor: köpmän, slavar, soldater och familjer som flyttade. Under de tre första århundradena var de kristna en minoritet som ibland förföljdes. Efter att kejsar Konstantin under 300-talet gett kristendomen en skyddad ställning i romarriket blev den gradvis rikets dominerande religion.
Österut och norrut
Det är lätt att glömma att kristendomen tidigt spreds lika mycket österut som västerut. Kyrkor växte fram i Mesopotamien, Persien, Armenien, Georgien och Etiopien. Enligt en gammal tradition nådde aposteln Tomas Indien, och det har funnits kristna i södra Indien i mycket lång tid. Den östsyriska kyrkan sände under 600-talet munkar längs sidenvägen till Kina, där en stentavla från 781 berättar om deras verksamhet.
I Europa spreds tron norrut genom munkar och missionärer. Irländska och anglosaxiska munkar verkade på kontinenten. Till Sverige kom Ansgar, en munk från Frankerriket, omkring år 830 och verkade en tid i Birka. Kristnandet av Norden tog flera hundra år och var en lång och komplicerad process, där politik och tro var tätt sammanflätade.
Upptäcktsresornas tid
När Spanien och Portugal under 1400- och 1500-talen seglade till Amerika, Afrika och Asien följde katolska missionärer med. Missionen var nära knuten till kolonisationen, och den förde med sig både våld och tvång. Samtidigt fanns kritiska röster inom kyrkan, som dominikanen Bartolomé de las Casas, som protesterade mot hur ursprungsbefolkningen i Amerika behandlades.
Jesuitorden, grundad 1540, blev särskilt viktig. Franciskus Xavier reste till Indien och Japan, och Matteo Ricci verkade i Kina, där han försökte uttrycka kristen tro med hjälp av kinesisk kultur och filosofi. Hur långt man kunde anpassa tron till en ny kultur blev en stor stridsfråga inom kyrkan.
Pietismen och de första protestantiska missionärerna
De protestantiska kyrkorna var länge ointresserade av mission utanför Europa. Det förändrades med pietismen, en fromhetsrörelse som betonade personlig tro. År 1706 kom två tyska missionärer, utsända av den danske kungen, till den danska kolonin Tranquebar i södra Indien. En av dem, Bartholomäus Ziegenbalg, översatte Nya testamentet till tamil.
Herrnhutarna, en rörelse med rötter i den gamla böhmiska brödraförsamlingen, började 1732 sända missionärer till Västindien och sedan till Grönland, Sydafrika och många andra platser. De arbetade ofta som hantverkare och försörjde sig själva, och deras exempel inspirerade senare missionsrörelser.
Det stora missionsseklet
1800-talet brukar kallas det stora missionsseklet. Det inleddes symboliskt med att William Carey 1792 gav ut sin skrift om de kristnas skyldighet att sprida evangeliet, och samma år bildades ett baptistiskt missionssällskap i England. Under de följande decennierna bildades missionssällskap i en rad länder. Läs mer i texten om William Carey och 1792.
Några kännetecken för perioden:
- Frivilliga sällskap. Missionen bedrevs ofta av föreningar med medlemmar och givare, snarare än av kyrkorna själva.
- Kvinnor. Under seklets senare del blev kvinnor en majoritet av de utsända missionärerna, som lärare, sjuksköterskor, läkare och evangelister.
- Trosmissioner. Hudson Taylor grundade Kinas inlandsmission 1865, med principen att missionärerna inte skulle ha fast lön utan lita på gåvor. Många liknande organisationer följde.
- Skolor och sjukhus. Missionärerna byggde skolor, sjukhus och tryckerier, och i många länder lade de grunden till utbildningsväsendet.
- Kolonialismen. Missionen sammanföll i tid med den europeiska kolonialismens höjdpunkt. Relationen var komplicerad: ibland stödde missionärerna kolonialmakten, ibland kritiserade de den.
De svenska missionssällskapen
Sverige var inget undantag. Under 1800-talet bildades en rad svenska missionsorganisationer, och tusentals svenskar reste ut under det följande seklet. Några av de tidiga:
- Svenska Missionssällskapet bildades 1835 och var ett av de första.
- Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, EFS, bildades 1856 inom Svenska kyrkan och började snart sända missionärer, bland annat till området som i dag är Eritrea.
- Svenska kyrkans missionsstyrelse inrättades 1874 och gjorde missionen till en uppgift för kyrkan själv.
- Svenska Missionsförbundet bildades 1878 och blev känt för sin mission i Kongo.
Efter dem kom många fler, från frikyrkorna, pingströrelsen och fristående organisationer. Missionen fick stor betydelse i svenska församlingar, med missionsmöten, basarer, symöten och tidningar. Den svenska bakgrunden beskrivs närmare i guiden om frikyrkor och väckelse i Sverige. Den som vill läsa missionärernas egna ord kan börja med texten om missionärsbrev som källa.
1900-talet: från Edinburgh till Lausanne
Världsmissionskonferensen i Edinburgh 1910 samlade de protestantiska missionsorganisationerna och blev en startpunkt för den ekumeniska rörelsen. Under 1900-talet förändrades förutsättningarna i grunden:
- Avkoloniseringen. När kolonierna blev självständiga efter andra världskriget blev kyrkorna där också självständiga, och missionärerna fick ofta nya roller som medarbetare snarare än ledare.
- Ny teologi. Begreppet missio Dei, Guds sändning, förändrade synen på vem missionen tillhör.
- Kyrkornas världsråd bildades 1948 i Amsterdam, och Internationella missionsrådet gick upp i världsrådet 1961.
- Andra Vatikankonciliet på 1960-talet förnyade den katolska kyrkans syn på mission och på andra religioner.
- Lausannekongressen 1974 samlade evangelikala från hela världen och betonade att evangelisation och socialt ansvar hör ihop. Läs mer i texten om Lausanne 1974.
Vid seklets slut hade kristendomens tyngdpunkt flyttat från Europa till syd. Det beskrivs i guiden om den världsvida kyrkan i dag.
Kritik och omvärdering
Missionens historia är omstridd, och det är den av goda skäl. Kritiker har pekat på hur missionen ofta gick hand i hand med kolonialt våld, hur lokala kulturer och religioner föraktades och hur missionärernas synsätt präglades av rasistiska föreställningar. Ursprungsfolk i många länder, också samerna i Sverige, har erfarenheter av kyrkor som deltog i förtryck. Flera kyrkor har på senare år granskat och bett om förlåtelse för sin historia.
Samtidigt visar forskningen att bilden är mer sammansatt. Lokala kristna var ofta de som spred tron mest effektivt, och de gjorde den till sin egen. Missionärer byggde skolor och sjukhus som fortfarande finns, och de dokumenterade språk som annars hade saknat skrift. Översättningen av bibeln till lokala språk gav människor redskap att tolka tron på egna villkor, något som beskrivs i texten om bibeln på modersmål.
Min utgångspunkt på den här sajten är att historien ska berättas med båda sidorna synliga. Den som bara ser hjältar eller bara skurkar förstår inte vad som hände.
Tidslinje
Läs vidare
Den som vill fördjupa sig har mycket att välja på. David Boschs Transforming Mission är en grundbok om hur synen på mission har förändrats. Andrew Walls essäer i The Missionary Movement in Christian History handlar om hur kristendomen har rört sig mellan kulturer. På svenska finns kyrkohistoriska översiktsverk och böcker om enskilda missionsorganisationer på de flesta större bibliotek. Svenska kyrkans arkiv och samfundens arkiv har källmaterial för den som vill gå till originalen.
