Det finns böcker som ändrar en epok fast nästan ingen läser dem. William Careys skrift från 1792 är en av dem. Titeln är lång som en hel mening, och på svenska blir den ungefär: En undersökning av de kristnas skyldighet att använda medel för att omvända hedningarna. Ordet hedningar klingar illa i dag, men skriften var radikal för sin tid. Den frågade varför kyrkorna i England inte gjorde något åt det uppdrag de själva läste om i evangelierna.
Skomakaren som läste kartor
William Carey föddes 1761 i en liten by i Northamptonshire i mellersta England. Han gick i lära som skomakare och blev senare predikant i en baptistförsamling. Det som skilde honom från andra var nyfikenheten. Han lärde sig språk på egen hand, läste reseskildringar och studerade kartor över världen. Det berättas att han hade en hemgjord världskarta på väggen i verkstaden, där han förde in vad han visste om länder, folk och religioner.
Den bilden har blivit en del av legenden, och som all legend ska den läsas med viss försiktighet. Men den fångar något väsentligt: Carey tänkte globalt långt innan ordet fanns.
Vad skriften faktiskt säger
Skriften är mer saklig än man kanske tror. Den består av fem delar:
- Ett teologiskt argument. Carey menade att Jesu ord om att gå ut i hela världen inte bara gällde apostlarna utan kyrkan i alla tider.
- En historisk översikt över hur kristendomen hade spridits från de första århundradena och framåt.
- En statistisk genomgång av världens länder med uppgifter om folkmängd och religion, så gott det gick att veta på 1790-talet.
- Ett bemötande av invändningarna: avstånden, språken, farorna och kostnaderna.
- Ett praktiskt förslag: att bilda ett sällskap med medlemmar, bidrag och en kommitté som kunde skicka ut och stödja missionärer.
Det sista är kanske det viktigaste. Carey föreslog en organisationsform, inte bara en idé. Samma år bildades ett baptistiskt missionssällskap i England, och året därpå reste Carey själv till Indien.
Åren i Indien
Carey kom till Bengalen 1793 och stannade resten av livet. Han dog där 1834. De första åren var svåra, med ekonomiska bekymmer, sjukdom och få synliga resultat. Senare blev staden Serampore, som då var dansk, centrum för hans arbete tillsammans med kollegorna Joshua Marshman och William Ward. Gruppen brukar kallas Serampore-trion.
Arbetet handlade till stor del om språk. Carey och hans medarbetare översatte bibeltexter till bengali och en rad andra språk, gav ut grammatikor och ordböcker och drev ett tryckeri. De grundade också en högskola. Mycket av översättningsarbetet har senare kritiserats för att vara hastigt gjort, men det lade en grund som andra byggde vidare på.
Varför han kallas den moderna missionens fader
Epitetet är vanligt i engelskspråkig litteratur och det ska tas för vad det är: en hedersbetygelse, inte en exakt historisk beskrivning. Det fanns protestantiska missionärer före Carey, bland annat från den danska Tranquebarmissionen i södra Indien och från herrnhutarna. Det som gör Carey speciell är att hans skrift och hans exempel satte igång en våg av nya missionssällskap i Storbritannien och sedan i resten av Europa och Nordamerika under de följande decennierna.
Den vågen nådde också Sverige, där en rad missionssällskap bildades under 1800-talet. Det kan du läsa mer om i guiden om frikyrkor och väckelse i Sverige.
Ett komplicerat arv
Det är lätt att göra Carey till hjälte, och lika lätt att göra honom till en symbol för allt som var problematiskt med missionen under kolonialtiden. Båda bilderna är för enkla. Han arbetade i en kolonial ordning, men han var ofta i konflikt med det brittiska ostindiska kompaniet, som länge inte ville ha missionärer i sina områden. Han engagerade sig mot sociala missförhållanden, men han delade också många av sin tids fördomar.
Det mest bestående arvet är kanske tanken som skriften bar: att kyrkan är en rörelse ut mot världen och inte bara en institution för dem som redan är med. Den tanken går igen i hela missionens historia, och den formulerades på nytt i Edinburgh 1910.
Läs vidare
Careys skrift finns digitaliserad och fritt tillgänglig på flera webbplatser med äldre litteratur, bland annat i stora digitala bibliotek som Internet Archive. Den som vill läsa en saklig biografi hittar flera i bibliotekens kyrkohistoriska hyllor. Nationalencyklopedin har också en kort artikel om honom.
