Den här sajten heter Sändebrev, och det är ingen slump. Mycket av det vi vet om missionens historia kommer från brev. Missionärer skrev till sina familjer, till sina församlingar och till de sällskap som hade sänt ut dem. Breven lästes upp vid möten, trycktes i missionstidningar och sparades i lådor på vindar. I dag ligger många av dem i arkiv, där de väntar på läsare.
Varför breven är så värdefulla
Missionärsbrev är ofta de enda samtida skriftliga skildringarna från vissa platser och perioder. De berättar om resor, språk, sjukdomar, skördar, konflikter och vardagsliv. De innehåller ibland iakttagelser om lokala seder, politiska händelser och naturförhållanden som ingen annan skrev ned. Därför används de i dag av forskare i många ämnen: historia, antropologi, språkvetenskap och medicinhistoria.
För den som släktforskar kan breven också vara en väg till en anhörig som man bara har hört talas om. Många svenska familjer har en farbror eller mormor som var missionär, och breven är ofta det som finns kvar.
Läs med två ögon
Breven är värdefulla, men de är inte neutrala. Den som läser dem behöver ställa samma frågor som till alla historiska källor:
- Vem skrev, och till vem? Ett brev till ett missionssällskap som betalade lönen är skrivet med andra ögon än ett brev till en syster.
- Vad ville skribenten uppnå? Brev som skulle tryckas i en tidning skrevs ofta för att väcka intresse och samla in pengar. Framgångar framhölls och motgångar tonades ned, eller tvärtom dramatiserades.
- Vems röst saknas? De lokala kristna, de anställda, tolkarna och de som inte ville ha missionärerna där kommer sällan till tals. När de gör det är det genom missionärens återgivning.
- Vilka ord används? Breven speglar sin tids syn på andra folk och kulturer. Uttryck som i dag uppfattas som nedsättande var vanliga. De ska inte strykas bort, men de ska förstås och kommenteras.
Från brev till tidning
De flesta svenska missionsorganisationer gav ut egna tidningar, och där publicerades brev ofta i redigerad form. Jämför man ett originalbrev med den tryckta versionen ser man ibland stora skillnader. Personliga detaljer, klagomål och tvivel kunde försvinna på vägen. Det är inte nödvändigtvis något märkligt med det; tidningen hade ett annat syfte än brevet. Men det betyder att den tryckta texten inte alltid är det som skribenten faktiskt skrev.
Var finns breven?
Det finns ingen samlad förteckning över svenska missionärsbrev. De är spridda över många arkiv, och vilket som är rätt beror på vilken organisation missionären hörde till. Några tips för att komma igång:
- Organisationens eget arkiv. Många samfund och missionsorganisationer har lämnat sina äldre handlingar till ett arkiv. Börja med att fråga samfundet var arkivet finns i dag.
- Riksarkivet och de regionala arkiven. Sökverktyget på Riksarkivets webbplats täcker många enskilda arkiv, även från föreningar och samfund.
- Folkrörelsearkiven. I de flesta län finns arkiv som samlar handlingar från lokala föreningar och församlingar.
- Universitetsbibliotek. Uppsala universitetsbibliotek och andra stora bibliotek har samlingar av missionstidningar och ibland personarkiv.
Kontakta gärna arkivet innan du åker dit. Många arkivarier är mycket kunniga och kan spara dig flera timmars letande.
Ett sätt att börja
Den som vill prova att läsa missionshistoria i källorna kan börja med en årgång av en missionstidning, gärna från ett år då något viktigt hände. Lägg sedan breven bredvid en modern historisk framställning, till exempel guiden om missionens historia här på sajten. Skillnaden mellan hur det kändes då och hur vi förstår det nu är ofta det mest lärorika.
Brev är också en gammal kristen genre. En stor del av Nya testamentet består av brev, och på svenska kallas de just sändebrev. Mer om den kopplingen finns i texten om vad mission betyder.
