Den som växer upp i Sverige får lätt intrycket att kristendomen är en europeisk religion i långsam tillbakagång. Kyrkorna är gamla, medlemstalen sjunker och många gudstjänster har få besökare. Men den bilden stämmer bara för en liten del av världen. Ser man på hela jordklotet har kristendomen under det senaste seklet flyttat sin tyngdpunkt, från norr till söder och från väst till öst.
Siffrorna i stora drag
Statistik över religion är alltid osäker, eftersom länder räknar på olika sätt och människor tillhör samfund på olika sätt. Men huvudlinjerna är tydliga. En ofta citerad rapport från det amerikanska forskningsinstitutet Pew Research Center 2011 beskrev hur ungefär två tredjedelar av världens kristna bodde i Europa år 1910. Hundra år senare var andelen ungefär en fjärdedel. Resten levde i Afrika söder om Sahara, i Latinamerika, i Asien och i Nordamerika.
Det betyder inte att antalet kristna i Europa minskade lika dramatiskt. Det som hände var framför allt att kristendomen växte kraftigt på andra håll, i takt med både befolkningsökning och religiös förändring.
Var växten har skett
- Afrika söder om Sahara har haft den mest påtagliga utvecklingen. Under 1900-talet växte både de historiska kyrkorna, de som grundats genom missionen, och de självständiga afrikanska kyrkorna som startats av afrikanska ledare.
- Latinamerika har länge varit övervägande katolskt, men under de senaste decennierna har pingstkyrkor och andra evangelikala kyrkor vuxit snabbt i flera länder.
- Asien är mer splittrat. I några länder, som Sydkorea och Filippinerna, är kristna en stor del av befolkningen. I andra är de en liten minoritet, ibland under svåra villkor.
Forskarna som såg det först
Förskjutningen var känd bland forskare långt innan den blev allmänt uppmärksammad. Den skotske missionshistorikern Andrew Walls skrev tidigt om att kristendomens centrum hade flyttat och att framtidens teologi i hög grad skulle skrivas i Afrika och Asien. Lamin Sanneh, född i Gambia och senare professor i USA, visade hur översättningen av bibeln till lokala språk gjorde att kristendomen kunde slå rot på nya villkor. Läs mer om det i texten om bibeln på modersmål.
För en bredare publik blev ämnet känt genom historikern Philip Jenkins bok The Next Christendom från 2002, som beskrev hur kristendomen i det globala syd ofta är mer karismatisk, mer konservativ i vissa frågor och mer radikal i andra än i Europa.
Vad förändringen betyder
Förskjutningen påverkar mycket mer än statistiken. Några exempel:
- Vem som talar. I internationella kyrkliga sammanhang kommer allt fler ledare och teologer från Afrika, Asien och Latinamerika.
- Riktningen på missionen. Missionärer skickas i dag från Brasilien, Nigeria, Sydkorea och Indien, till andra länder i syd men också till Europa.
- Frågorna som ställs. Fattigdom, förföljelse, mötet med andra religioner och relationen till traditionell religion är centrala frågor för en stor del av världens kristna.
- Kyrkan i Sverige. Många nya församlingar i Sverige har grundats av människor från andra delar av världen. Det kan du läsa om i texten om internationella församlingar i Sverige.
En förskjutning, inte ett slutmål
Historien visar att kristendomens centrum har flyttat förut. De första århundradena låg tyngdpunkten kring östra Medelhavet, i Nordafrika och i Mellanöstern. Under medeltiden blev Europa centrum. Andrew Walls brukade beskriva kristendomen som en tro som överlever genom att flytta: den försvagas på ett ställe och växer på ett annat. Det är en tolkning, inte en lag, men den hjälper till att se dagens förändring i ett längre perspektiv.
En bredare översikt finns i guiden om den världsvida kyrkan i dag.
Läs vidare
Pew Research Center publicerar regelbundet rapporter om religion i världen på sin webbplats. Center for the Study of Global Christianity vid Gordon-Conwell Theological Seminary i USA sammanställer statistik och förklarar hur den tas fram. Andrew Walls essäsamling The Missionary Movement in Christian History är en klassiker för den som vill fördjupa sig.
